Ajlin

Jahapp, var ett tag sen jag skrev nått nu.. Tänkte försöka ge mig på en förlossningsberättelse innan allt har försvunnit ur mitt huvud. Eller liksom försvinna kommer det ju aldrig att göra, men det mer smärtsamma ögonblicken har en tendens att blekna något... Tar hjälp av förlossningsjournalen för att komma ihåg lite tider osv.


05 - 11 - 09:
Natten mellan 5-6 november vill jag inte ens byta med min värsta fiende, hade sammandragningar var och varannan minut och när man precis somnat så kom det en till som gjorde fruktansvärt ont, men bara några 10-tals sekunder. Somnade kanske vid 3 och gick upp till hästarna vid 6.

06 - 11 - 09:
Klockan var ca 09.00:
Allting började med att jag skulle släppa en fis.. haha.. det är sant. :) När jag skulle släppa denna fis så var det som om jag kissade på mig, det rann och rann och rann.. sprang på toa och trodde helt ärligt att jag hade kissat på mig. Men man kan ju inte kissa sådär mycket och inte känna av det liksom.
Ringde förlossningen och dom sa att jag skulle ta på mig en binda och åka in till dom.
Efter lite stök här hemma så for vi in, eftersom jag inte hade några som helst smärtsamma värkar utan bara att vattnet hade gått så hade vi ju inte sådär jätte bråttom in.

Ca 10.30:
Vi var inne på förlossningen till 10.30 ungefär, och där satt dom en CTG på mig och mätte värkarna.
Hade ungefär 6-8 minuter mellan sammandragningar då, inga alls som gjorde ont. Utan dom kan jag hantera väldigt bra.
Alla uskor springer runt med min binda i handen och sniffar på den.. känns ju sådär lagomt roligt kan jag ju säga... Vissa tycker att det luktar fostervatten och andra inte.
Tror att det är närmare 10 talet personer som känner på min mage om bäbisens huvud är fixerat, vissa säger ja andra nej.

Ca 12.00:
En läkare kommer och gör en undersökning, jag som aldrig har gjort en gyn undersökning förut men nu får jag alltså testa på hur det känns också. Hon kan ej bekräfta att det har varit vattenavgång, så jag får nu absolut inte kliva upp och gå, utan bara ligga ner. För är man uppe och går och vattnen har gått men huvudet inte är fixerat så kan navelsträngen fara ner och strypa bäbisen.

13.29:
Nu flyttas jag över till BB, eftersom jag inte får vara kvar på förlossningen men heller inte åka hem.

13.33:
Nu är det konstaterat att huvudet på bäbisen är fixerat, efter ca 20 stycken olika uskor och systrar kännt på magen så har dom kommit överens om att det är fixerat och jag får vara uppe och gå.
Får en CTG och lyssnar på bäbisen och det är fin fina hjärtljud, 125.

14.30:
Efter att inte ha ätit på huur många timmar som helst så går M ner och köper en sallad. Får i mig hälften kanske mellan alla dessa värkar.

15.07:
Nu blir det allt jobbigare och jag får en alvedon, tror snart att jag packar ihop och åker hem...

16.38:
Nu blir det bara jobbigare och jobbigare, det kommer en tjej och informerar lite om olika saker, dusch, massage mm. Hon känner på mig och jag är bara öppen 2-3 cm. Jag hoppar in i duschen en stund.

18.05:
Har duschat en stund nu, närmare en timme. Var såå skönt med värme bak på ryggen. Tempen på vattnet var närmare 40 grader.

18:10:
Nu har jag 3 kraftiga sammandragningar var 10 minut ungefär. Är öppen 2,5-3 cm nu. Nu är värkarna mycket smärtsamma och jag ber om att få gå över till förlossningen.

18.19:
Går över till förlossningen och det är nog min mest smärtsamma promed någonsin, får 3 värkar på 200m, men tar mig igenom dom efter mycket om och men.

19.00:
Provar lustgasen.. kräks då upp all mat jag fått i mig. Lila kräks med champinjoner och majs...
Vill först inte ha den nå mera, mår bara illa när jag använder den. Men jag blir övertalad och det är nog klokt val ändå.

19.15:
Hoppar jag ner i det berömda badkaret som finns på förlossningen, tar med mig lustagasen på en ställning dit, men jag badar inte så länge där, då det är lite obekvämt att få en värk och man inte kan sträcka ut benen.

19.30:
Kliver upp ur badet och lägger mig i sängen, dom kopplar en CTG. Värkarna tilltar och nu är jag öppen 3-4 cm.
Inte mera??!! Känns det som nu kan jag säga...

20.00:
Dom går nu in och kopplar en Skalp CTG på bäbisens huvud. Får lustgas 70/30 nu. Alltså inte så mkt alls.

20.05:
Nu sätter dom en ivnål inför EDA, för jag har bestämt mig att jag vill ha ryggbedövning.

20.50:
En läkare kommer och sätter in EDA:n

21.00:
EDA:n känns knappt, jag har lika ont som inann den.
Nu är jag öppen 5 cm...

22.11:
Läkaren kommer och lägger en ny EDA då den andra inte gjorde någon som helst effekt.

22.49:
Kämpar på och använder lustgasen, den är numera min bästa vän.



07 - 11 - 09:

00.40:
Jag har nu krystvärkar. Här kommer jag nästan inte ihåg någonting alls.

01.37:
Bäbisen kommer ut, en pojke! 4168gram och 55 cm lång.

Det man känner när han kommer ut är något som inte går att beskriva i ord, jag har fått tagit mycket hjälp av journalen för att komma ihåg de där mer smärtsamma ögonblicken för det har försvunnit för mig.
Det är mitt livs lyckliugaste dag och jag kan fortfarande inte förstå att han är min, MIN egen bäbis! Okej, pappa Micke har väl gjort en del han också då :)

Vi stannar på sjukhuset en natt extra (på hotellet). Vi kände att eftersom ingen av oss hade sovit på så länge så ville vi ladda upp lite bara familjen innan vi åkte hem. Och bara bli uppassade, och det kan man säga att vi verkligen blev, oj vad god mat vi fick!

På söndag mitt i dan efter alla läkarkontrollen på Lucas så åkte vi hem, och det är en känsla jag aldrig haft förut. Att man kan älska någon så enormt mycket på så enormt kort tid.

Allt för nu, har tagit några timmar att skriva det här då tårarna har kommit och gått hela tiden.

Älskar dig min lilla prins! Mest av allt på denna jord!

PS, Måste jag nämna att jag har aldrig i hela mitt liv varit så glad över att sitta i baksätet på bilen!! DS.

Vart dålig uppdateringen nu några dagar.

Har jobbat och donat på med annat, igår var vi och hälsade på pappas jobb en stund innan det bar iväg bort till det udda hålet som kallas för Timrå.
Där klädde vi upp oss en aning i alla fall och sen blev vi plåtade hela familjen. Vi kommer troligtvis i tidningarna på lördag. :)
Sen bestämde vi oss även för att knäppa mer kort på Lucas och de blev såå fina!
Längtar tills på fredag då vi får hämta dom, måste köpa ramar också, så man inte pillrar föör mycket på dom.

Fotografen sa även en rolig kommentar när han grejjade med Lucas så att det skulle bli så fina kort som möjligt.. Han sa: " Jaa, skulle jag hålla på med såna här stora barn hela dagarna så skulle jag fått ryggskott "
Vår kille har blivit såå stor och utvecklingen har gått framåt med stormsteg.

Idag har vi bara en mysdag Lucas och jag, pappa jobbar som vanligt och slutar vid 16.
Ska göra stallet och ta hand om hästarna och så senare.

Först lite lunch för min del, magen kurrar och som ni vet så försöker jag ju leka mästerkock :)
Men idag blir det nog bara falukorv och makaroner, det är gott det med!

Allt för nu,