Fredag
Hej där igen...
Vi kan ju börja där vi slutade förra gången, med starten för Lotti på Umeå i tisdags.
Hon var enormt duktig och va 4:a, fick en löpning i fjärde invändigt och en lucka ut i andra spår 800 kvar ungefär, John gick på i tredjespår på en gång och hon spurtade suveränt till en fin fin 4:e plats.
Hon sänkte sitt rekord med 0,6 sekunder på en bana som Janne Norberg jämförde med E4, stenhård allstå.
Det var Janne Norberg som vann kvällens 2-åringslopp, och då intervjuaren frågade Janne om hans häst kändes lika fin som senast så svarade han: "Näe, men han är inte van att springa på E4 heller..."
Det var svar om något det.
Vi va hemma halv 2 på natten, då fick jag 3½ timmes sömn innan den värsta dagen hittlils i mitt liv skulle komma.
Pikör startade alltså på Bergsåker i onsdags och han kändes jättefin och pigg och glad i värmningen.
Sen blev det då lopp, han startade bra och hanmnade i rygg på den som ledde, Björn Persson och New York City, denne svarade sedan ledningen så han sprang på bra där i rygg på honom. Både 500m och 1000m gick efter 18 tider.
In på sista varvet så satt ju John och Pikör där dom satt och han kunde liksom inte göra så mkt annat än att följa med i ledarens rygg.
Men då det återstod 100-200m så tvärstannade Björns häst på bara några steg och jag vet inte om John inte var uppmärksam nog när han skulle vrida ut darling det belv hur som helst för tajt och Pikör fastnade med sitt högra framben i sulkyn på Björn. Han satt liksom fast där hjulet sitter, det ska omöjligt gå att få in en hov där, men på något väldigt märkligt sätt så fastnade han där.
Då jag såg allt detta och när han bara försvann bakom reklamskyltarna så sprang jag allt vad jag någonsin hade, har aldrig sprungit så fort i helt mitt liv. Jag bara skrek och skrek och trodde att jag hade mist honom, då jag inte såg nått.
Men när jag kom fram så satt han allstå fast med benet i sulkyn och det var mycket folk där som höll i honom då han bara kunde stå på 3 ben och hade även mjölksyra upp över öronen, då han sprunget ett helt lopp.
Hur det än var så kom det någon människa med en bultsax och skulle knipsa av vagnen, men då han började knipsa där han inte ens satt fast så började man fundera...
Du måste ju ta hjulet skrek jag, och då började han tack och lov att försöka knipsa av det.
Efter en timmes arbete (kändes i alla fall så) så kom han till slut lös med benet och vi kunde försöka ta oss tillbaka till stallbacken.
Efter att ha suttit fast i den där ställningen så länge som det ändå blev så var det helt ortroligt att han inte var mer halt än vad han var, vi tog oss till stallet och jag duschade honom där och kollade på alla skador han fått.
Det var blod överallt, precis överallt.
Båda bakknäna var rispade, båda haserna, båda kotorna bak, ena framknä där det var ett sår stort som en 5-krona och kanske 1 cm djupt, och båda framkotorna. Under höger armbåge var det ett stort och djupt sår, så där fick dom sy 6 styngn.
Jag beslutade på en gång att gå med honom till kliniken på Bergsåker.
När vi kom fram dit så tog dom 6 plåtar på benet som han satt fast med, då han inte vill stödja på det först.
Men det var "bara" ytliga sårskador, som dom kunde se då.
Vi var där i 2½ timme och lappade ihop honom, innan vi till slut fick åka hem.
Idag mår han hyffsat och äter och har ingen feber och är trots allt pigg och glad.
Då han ska stå på box i 7 dagar, ringde dom igår och kollade och han kan få gå ut i en konvalecent hage om han inte är alltför rörlig.
Vi ska på återbesök på onsdag, sen ta styngnen om 12 dagar.
Jag säger iaf att det blir Aldrig mera trav för min darling.
Aldrig mer, nu ska han bara få gå hemma och må gott, köras ibland och ridas ibland, om det nu går med tanke på hur han stod med ryggen.
Men om det skulle vara någe fel i bogen eller ryggen så kommer det inte förrän om kanske 10 dagar.
Det är bara att hoppas på det bästa och jag får ju var ofantligt glad att det gick som det gick, när det har kunnat gå 1000 gånger värre.
Om han inte hade hållt sig så lugn som han gjorde och han fullständigt stod och väntade på att få hjälp så förstår man vilken otroligt klok och förståndig häst detta är.
Han är min guldklimp och jag kommer aldrig att älska någon så mycket som jag älskar honom.
Nu ska jag gå ut och kolla till honom.
Vi kan ju börja där vi slutade förra gången, med starten för Lotti på Umeå i tisdags.
Hon var enormt duktig och va 4:a, fick en löpning i fjärde invändigt och en lucka ut i andra spår 800 kvar ungefär, John gick på i tredjespår på en gång och hon spurtade suveränt till en fin fin 4:e plats.
Hon sänkte sitt rekord med 0,6 sekunder på en bana som Janne Norberg jämförde med E4, stenhård allstå.
Det var Janne Norberg som vann kvällens 2-åringslopp, och då intervjuaren frågade Janne om hans häst kändes lika fin som senast så svarade han: "Näe, men han är inte van att springa på E4 heller..."
Det var svar om något det.
Vi va hemma halv 2 på natten, då fick jag 3½ timmes sömn innan den värsta dagen hittlils i mitt liv skulle komma.
Pikör startade alltså på Bergsåker i onsdags och han kändes jättefin och pigg och glad i värmningen.
Sen blev det då lopp, han startade bra och hanmnade i rygg på den som ledde, Björn Persson och New York City, denne svarade sedan ledningen så han sprang på bra där i rygg på honom. Både 500m och 1000m gick efter 18 tider.
In på sista varvet så satt ju John och Pikör där dom satt och han kunde liksom inte göra så mkt annat än att följa med i ledarens rygg.
Men då det återstod 100-200m så tvärstannade Björns häst på bara några steg och jag vet inte om John inte var uppmärksam nog när han skulle vrida ut darling det belv hur som helst för tajt och Pikör fastnade med sitt högra framben i sulkyn på Björn. Han satt liksom fast där hjulet sitter, det ska omöjligt gå att få in en hov där, men på något väldigt märkligt sätt så fastnade han där.
Då jag såg allt detta och när han bara försvann bakom reklamskyltarna så sprang jag allt vad jag någonsin hade, har aldrig sprungit så fort i helt mitt liv. Jag bara skrek och skrek och trodde att jag hade mist honom, då jag inte såg nått.
Men när jag kom fram så satt han allstå fast med benet i sulkyn och det var mycket folk där som höll i honom då han bara kunde stå på 3 ben och hade även mjölksyra upp över öronen, då han sprunget ett helt lopp.
Hur det än var så kom det någon människa med en bultsax och skulle knipsa av vagnen, men då han började knipsa där han inte ens satt fast så började man fundera...
Du måste ju ta hjulet skrek jag, och då började han tack och lov att försöka knipsa av det.
Efter en timmes arbete (kändes i alla fall så) så kom han till slut lös med benet och vi kunde försöka ta oss tillbaka till stallbacken.
Efter att ha suttit fast i den där ställningen så länge som det ändå blev så var det helt ortroligt att han inte var mer halt än vad han var, vi tog oss till stallet och jag duschade honom där och kollade på alla skador han fått.
Det var blod överallt, precis överallt.
Båda bakknäna var rispade, båda haserna, båda kotorna bak, ena framknä där det var ett sår stort som en 5-krona och kanske 1 cm djupt, och båda framkotorna. Under höger armbåge var det ett stort och djupt sår, så där fick dom sy 6 styngn.
Jag beslutade på en gång att gå med honom till kliniken på Bergsåker.
När vi kom fram dit så tog dom 6 plåtar på benet som han satt fast med, då han inte vill stödja på det först.
Men det var "bara" ytliga sårskador, som dom kunde se då.
Vi var där i 2½ timme och lappade ihop honom, innan vi till slut fick åka hem.
Idag mår han hyffsat och äter och har ingen feber och är trots allt pigg och glad.
Då han ska stå på box i 7 dagar, ringde dom igår och kollade och han kan få gå ut i en konvalecent hage om han inte är alltför rörlig.
Vi ska på återbesök på onsdag, sen ta styngnen om 12 dagar.
Jag säger iaf att det blir Aldrig mera trav för min darling.
Aldrig mer, nu ska han bara få gå hemma och må gott, köras ibland och ridas ibland, om det nu går med tanke på hur han stod med ryggen.
Men om det skulle vara någe fel i bogen eller ryggen så kommer det inte förrän om kanske 10 dagar.
Det är bara att hoppas på det bästa och jag får ju var ofantligt glad att det gick som det gick, när det har kunnat gå 1000 gånger värre.
Om han inte hade hållt sig så lugn som han gjorde och han fullständigt stod och väntade på att få hjälp så förstår man vilken otroligt klok och förståndig häst detta är.
Han är min guldklimp och jag kommer aldrig att älska någon så mycket som jag älskar honom.
Nu ska jag gå ut och kolla till honom.
Tisdag
Hej svejs!
Tänkte jag också skulle börja blogga.. har funderat på det ett tag och tänkte i alla fall prova ett tag.
Just nu kollar jag på Rix MorronZoo på webb-tv och dom är bara för underbara..
Klockan 13.30 idag så bär det iväg till Umeå med Lotti, lill tjejen min ska starta.
John Östman rattar och jag tror och hoppas att det kommer gå bra.
Igår var Tirre, Alice och Ingemar här en sväng och hälsade på, vi fikade och hade trevligt.
Imorgon har jag gamligen min till start, Pikör, förmodligen hans sista.. men det tar vi imorgon.
John Östman rattar där också.
Tänkte jag också skulle börja blogga.. har funderat på det ett tag och tänkte i alla fall prova ett tag.
Just nu kollar jag på Rix MorronZoo på webb-tv och dom är bara för underbara..
Klockan 13.30 idag så bär det iväg till Umeå med Lotti, lill tjejen min ska starta.
John Östman rattar och jag tror och hoppas att det kommer gå bra.
Igår var Tirre, Alice och Ingemar här en sväng och hälsade på, vi fikade och hade trevligt.
Imorgon har jag gamligen min till start, Pikör, förmodligen hans sista.. men det tar vi imorgon.
John Östman rattar där också.
